Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POMPA pom3pa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; l. (numera i sht i vissa stående förb., särsk. i uttr. pomp och ståt) POMP pom4p, sbst.1, r. l. m.; best. -en.
1) (†) högtidlig o. praktfull procession. Endteligen beslutes thenne Pomp med een hoop Hoff-folck. Siam 13 (1675). (Zigenarna) bära midt emellan sig, liksom i pomp, en Spegel. Envallsson FalskSvartk. 51 (1792).
2) prakt, ståt o. d.
a) prakt o. ståt (i form av praktfull utsmyckning, praktfulla dräkter, högtidliga ceremonier o. andra arrangemang) som utvecklas vid ett visst tillfälle, särsk. vid en offentlig tillställning; särsk. i den tautologiska förb. pomp och ståt. Carolstadius Pest. D 3 b (1620). Fröken Agnes begraffningh bleff .. medh en temligh pompa och solennitet hollin. OxBr. 3: 127 (1627). Akademisk pompa vid installering av prof. (N. N.). SvD(A) 1930, nr 284, s. 13. Den 7 juni 1654 blev Ludvig XIV med pomp och ståt krönt i Reims. Almquist VärldH 5: 239 (1933). — särsk. (†) konkretare, om tillställning med stor prakt o. ståt. Dedt speell och pompa, som då celebrerades i Upsala. RP 6: 314 (1636).
b) om praktfull (o. ”tung”) utformning l. utsmyckning (med storslagen, mäktig värkan) av ngt mer l. mindre konkret, t. ex. en byggnad, ett monument l. konstföremål o. d.; pompös, tung stil; egenskapen l. förhållandet att vara pompös. Triewald Lärespån 56 (1710). Ett beundransvärt monument, där rokokons behagfullhet .. tagit befälet över den fordom så bullrande barocka pompan. Lindblom Rokokon 147 (1929). Det gamla tennet var gjutet och fick därigenom sin särskilda pompa, sin mjuka, frodiga form. SvD(A) 1933, nr 51, s. 10.
c) i fråga om muntlig l. skriftlig framställning l. musik: praktfull, tung, högtidlig (o. rikt utsmyckad) stil; stundom med bibet. av: svulstig l. prålig stil. Den högtidlighet och pomp, som är Wallin egen. Frey 1848, s. 547. De .. academiska festerna med deras enformiga oratoriska pomp. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 290 (1876). Den tunga karolinska pompan (i predikningarna från början av 1700-talet). Lundgren BrSolkl. 78 (1932).
d) (†) övergående i bet.: (tomt, yttre) prål, flärd, fåfänglighet. När the förste Christne döptes, tå moste the afsäija sig, werldsens ståt, pomp och högferd. Swedberg SabbRo 522 (1688, 1710). Flärdens pomp och glitter. Hagberg Shaksp. 6: 313 (1849). Ekbohrn (1868).
Spalt P 1452 band 20, 1953