Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PONTONJÄR pon1tonjä4r l. -tωn-, l. -æ4r, äv. PONTONIÄR pon1tonjä4r osv., l. pon1toniä4r l. -tωn-, l. -æ4r, l. 01— (pånntoniä´r Dalin), m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-tonier 1788—1921. -tonjär (-iär) 1889 osv. -tonnier 1788—1867)
Etymologi
[jfr t. pontonier, eng. pontoneer, pontonier; av fr. pontonnier, till mlat. pontonarius, färjkarl, till ponto (se PONTON)]
(förr) mil. soldat hörande till ett militärt förband med uppgift att handha transporten av viss krigsmateriel o. byggandet av krigsbroar (som numera utföres av ingenjörstruppernas brokompanier), brobyggare; jfr INGENJÖR-SOLDAT. GT 1788, nr 55, s. 1 (i den tyska armén). Spak HbFältartill. 3 (1873).
Ssgr (mil.; förr): PONTONJÄR-AVDELNING~020. —
-BATALJON. KrigVAT 1843, s. 344. —
-KOMPANI. jfr bro-kompani. BtRStP 1865—66, IV. 1: nr 69, s. 2. —
-KÅR. PT 1791, nr 52, s. 1. —
-TJÄNST. tjänst ss. pontonjär. KrigVAT 1851, s. 257. —
-TROSS. (†) = ponton-tross. Lefrén Förel. 2: 240 (1817). —
-TRUPP. KrigVAT 1843, s. 335. —
-TRÄNG. = ponton-träng. NF 5: 86 (1881). —
-VÄSEN(DE). sammanfattande, om allt som hade samband med pontonmateriel o. byggande av krigsbroar o. d. Lefrén Förel. 3: 115 (1817).

 

Spalt P 1461 band 20, 1953

Webbansvarig