Publicerad 1953 Lämna synpunkter PORKEN, m. sg. best. Ordformer (-rck-) Etymologi [möjl. en eufemistisk benämning (av samma slag som den lede, den sure o. d.), samhörig med sv. dial. porka, vara ond o. knarrig m. m.; jfr PURKEN] (†) hin onde, djävulen. Palmfelt Molière 6 (1738). Spalt P 1475 band 20, 1953 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se