Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PORTEPÉ por1tepe4 (på`rtepe´Dalin), r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(pordupete 1762. port de epee 1793 (: Port de Epeer). port d’epée 1831—1858 (: Port d’epéefändrikar). porte-epée (-épée, -epee) 1756—1904. portepé (-épe, -epée, -épée) 1759 (: Portepeer) osv. portupe (-upé) 1771—1850)
Etymologi
[liksom d. portepé o. t. portepee av fr. porte-épée, till porter (se PORTERA) o. épée, värja (jfr SPADE)]
mil. av officerare o. underofficerare använd handrem av läder (till värja l. sabel o. d.), klädd med silver- l. guldgalon, l. helt av silver- l. guldgalon o. dyl. o. oftast försedd med knut l. tofs; sabel- l. värjhandrem; stundom enbart om själva knuten l. tofsen: sabel- l. värjtofs. PH 6: 4008 (1756). En Silfvervärja med pordupete. BoupptVäxjö 1762. (Den siamesiske kungen) lekte förströdt med portepén till sin sabel. Wilhelm SolLys. 45 (1913). Hägg Örl. 134 (1943).
Ssgr (om ä. utländska förh.; mil.): PORTEPÉ-FÄNRIK. [jfr t. portepeefähnrich] officersaspirant som innehade högsta underofficersgraden i tyska l. finska armén o. fick bära sabel med portepé. KrigVAT 1834, s. 305 (i Tyskl.). SPF 1846, s. 145 (i Finl.). —
-JUNKER, äv. -JUNKARE. innehavare av grad närmast under portepéfänrik i tyska l. finska armén. SPF 1830, s. 123 (i Finl.). KrigVAH 1843, s. 291 (i Tyskl.).

 

Spalt P 1504 band 20, 1953

Webbansvarig