Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PORTNÄR (po`rtnär Weste; portnä´r Dalin), m.; best. -en; pl. -er (PErici Musæus 2: 212 a (1582), Dalin (1855)); -ar (Bedlegr. 23 (1647)).
Ordformer
(port- 1583—1889. porta- c. 1540. porte- 1539—1899. -nar 1547. -neer 1539. -ner 1539—1620. -när 1548—1899)
Etymologi
[fsv. portanär(e); jfr ä. d. portener, dan. o. nor. portner; av mlt. portener(e); jfr t. pförtner; avledn. av PORT, sbst.1; med avs. på avledningsändelsen jfr BORGENÄR, DÖRRNÄR, KONSTNÄR, KÖRSNÄR, RESENÄR m. fl.]
(†) portvakt l. dörrvakt; särsk. om vakt vid slotts- l. fästningsport; äv. bildl. VaruhusR 1539, s. 98 b. (Hertig Eriks) tienare hade slagit konungens portaner för thet han icke wille låta honom in. OPetri Kr. 105 (c. 1540). Örnen är en portenär i skogen! 2SkönLustWijs. 2 (1633). Vid stadsporten talade .. (munken) sakta med portnären. Mellin Nov. 1: 217 (1832, 1865). Cederschiöld Erikskr. 112 (1899).

 

Spalt P 1513 band 20, 1953

Webbansvarig