| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
POSTERA poste4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade ((†) p. pf. postert Lind (1738), Möller (1755)). vbalsbst. -ANDE, samt -ING, -NING o. -UNG (se POSTERING, sbst.1).
1) tr.: ställa (ngn l. ngt) på en plats för att där fylla en uppgift o. d.
a) (numera bl. mera tillf. o. icke i militär orderterminologi o. d.) med avs. på militärförband l. en enskild krigsman o. d.; särsk.: placera (förbandet l. soldaten osv.) l. gruppera (förbandet) ngnstädes med viss uppgift (särsk. att inreda sig för försvar); ofta i p. pf., särsk. i uttr. vara l. bli posterad, förr särsk.: vara l. bli färdig l. grupperad för försvar (i inredda ställningar), ha intagit resp. intaga försvarsställning (jfr β). Jag .. fick mitt gehäng, .. och blef posterad wid en stor canon. SvBrIt. 1: 2 (c. 1700). Thå fienden står posterad på en högd. Richardson Krigsv. 1: 194 (1738). At kunna hinna fram innan fienden blifve posterad. Wrangel Tact. 230 (1752). VFl. 1933, s. 100. — särsk.
α) i fråga om utsättande av bevakningsförband (jfr β) l. poster; särsk. i uttr. bli posterad, förr särsk.: komma i ordning på bevakningsstället. LMil. 4: 1358 (1707). (Förvakten) bör .. då han blir Posterad, noga låta recognochera irking sig. ReglArméenFl. 1788, s. 81. Grindarne .. stängdes, och soldater posterades utanför. Roos Skugg. 324 (1891).
β) refl.: ställa l. placera sig l. fatta posto l. inreda sig för försvar (förr äv. för anfall) ngnstädes; förr äv.: få l. skaffa sig fast fot ngnstädes; äv. i fråga om bevakningstjänst o. d. (jfr α). (U. F. Gyldenlöve) hade dragit något krijgsfolk tilhopa och posterat sig wid Qwistrumsbro. Spegel Dagb. 2 (1680). Den danska (flottan) som posterat sig i Sundet. KKD 8: 141 (1700). Ehuruwäl Fienden skiöt breche på Ivangrods mur, och twänne gånger sig posterade under murarna .. likwäl (osv.). Krook Alm. 1702, s. 21. Richardson Krigsv. 1: 338 (1738). Ritterberg Sall. 81 (1832). särsk. (†) i fråga om övernattning. Capt(en) Coyet .. måtte för den elaka wägen skuld .. postera sig om natten i et judekrog. KKD 10: 236 (1702).
b) med avs. på annan person än krigsman, särsk. polismän o. brandsoldater o. d. (äv., ofta ngt ålderdoml., tullbevakningstjänstemän). Han posterade sin dräng midt på vägen. Nordforss (1805). (Tull-)Vaktmästare, som till bevakning å fartyg äro posterade. SFS 1831, s. 446. Detektiverna, som voro posterade i skogen. Ashton-Wolfe OndTjusn. 262 (1931). — särsk.
α) skogsv. med avs. på flottare o. d.: placera ut (på visst ställe vid flottled för att ingripa, då timmer brötar sig o. d.); jfr POST, sbst.2 6 f. Synnerligen om rännan har krokar, posteras .. pojkar med flaggsignaler. TT 1880, s. 56. Schröder 2Bruksb. 42 (1903).
β) (†) i uttr. postera ngn ngnstädes så l. så länge, anvisa ngn plats o. låta honom vänta där viss tid; postera ngn ngnstädes att vänta, anvisa ngn plats l. placera ngn ngnstädes för att vänta. Han posterade honom i sitt förmak i tre hela timmar. Nordforss (1805). Han har posterat er der att vänta tills mossan växer på er. Därs.
γ) refl.; särsk.: ställa sig (för att vänta l. vakta på ngn l. ngt), fatta posto (jfr POSTO, sbst.2 2 a). Dähnert (1746). Prästen .. posterade sig .. utmed vägen .. och började med hög röst, så snart han såg den Kongliga vagnen komma. GT 1786, nr 40, s. 3. Gymnasister, som .. posterat sig i portgångarna. ÅbSvUndH 62: 120 (1848). (Jag) posterade mig bland några mindre granar (för att vänta på drevet). FrSkog. 169 (1892). Lundquist Jacobs Landb. 58 (1909). särsk. (†) i uttr. postera sig framför ngn, ställa sig framför ngn. Nordforss (1805).
c) (numera bl. tillf.) med sakligt obj.; förr särsk. mil. med avs. på artilleripjäser. (Kungen) lät straxt postera artolleriet emot fiendens batterier. KKD 1: 311 (1708). IllMilRevy 1898, s. 62.
2) intr.: uppehålla sig på en plats för att fullgöra en viss uppgift l. vara beredd att ingripa o. d.
a) (icke i militärt fackspr.) om krigsman: stå på post, stå l. gå på vakt, göra posttjänst. Heidenstam Alienus 1: 40 (1892). Soldaterna, vilka posterade på vallarna. Tigerstedt Exerc. 56 (1924). Neander 70År 227 (1929; om ä. förh.).
b) om annan person än krigsman (l. om djur); särsk.: stå (l. gå) o. vakta l. vänta (på att ngn skall komma l. göra ngt l. att ngt skall inträffa o. d.). En allmän rörelse uppstod bland de posterande eleganterna (utanför huset). Hedberg SvSkådesp. 76 (1884). I korridoren utanför kardinalernas våning posterade vanligen några prester eller munkar. Adelsköld Dagsv. 4: 47 (1901). Wägner Vind. 81 (1947). särsk. (tillf.) om fågel: sitta (stilla) på en väl synlig, upphöjd plats. Rosenius SvFågl. 4: 168 (1933: posterande; vbalsbst.).
3) (†) i p. pf., om ort: belägrad? (Jag) var uti det Brandenburgiska Arresterad och satt trenne dagar; de föregofvo mig vara kommen ifrån en posterad ort. KKD 12: 392 (1748).
Spalt P 1596 band 20, 1954