Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRAKRIT pra4krit, r., ngn gg n.; best. -en l. (vanl.) i best. anv. utan slutartikel.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. prakrit; till sanskr. prākṛta, naturlig]
språkv. sammanfattande benämning på de medelindiska (i Indien litterärt använda) dialekterna (som utgöra ett mellanled mellan sanskrit o. de nyindiska språken); jfr PALI. SP 1791, nr 180, s. 2. Noreen VS 1: 57 (1903).
Ssg (språkv.): PRAKRIT-DIALEKT. Svea 2: 27 (1819).

 

Spalt P 1645 band 20, 1954

Webbansvarig