| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRAKTARE prak3tare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
(vard.) person som genomgår den praktiska utbildningskursen för teologie kandidater som avse att bli präster. Landsm. XVIII. 8: 32 (1900). KyrkohÅ 1925, s. 171. —
Spalt P 1653 band 20, 1954