Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRAKTIKANT prak1tikan4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) (numera föga br.) motsv. PRAKTISERA 1: person som omsätter ngt i praktiken l. sysslar praktiskt med ngt. ”Det rationella lantbruket” hade i Möller en af sina första praktikanter inom våra landamären. Landsm. VII. 1: 47 (1892); jfr: Slika praktikanter som alkemisterna. Rydberg KultFörel. 3: 238 (1886).
2) (mera tillf.) motsv. PRAKTISERA 2: person som praktiserar l. utövar ngt. Praktikanter av ett fritt kärleksliv. SDS 1951, nr 258, s. 14.
a) person som praktiserar i ett visst yrke. Ahrenberg Stockj. 233 (1892). Som praktikant v(id) husbygge önskar ung chalmerist plats. SvD(A) 1932, nr 207, s. 14.
b) (numera knappast br.) person som deltager i praktisk utbildningskurs av ngt slag. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 97. (I vissa fall) utfärdas (vid obduktion) ”superarbitria” (utlåtande och attester) af praktikanterna under lärarens ledning. Tegnér LundUniv. 88 (1897).
4) (†) motsv. PRAKTISERA 5: person som utför astrologiska l. astronomiska beräkningar o. gör därpå grundade förutsägelser. HH 20: 131 (c. 1565). At .. befrågha Astrologiske Prachtikanter och Phantastiske Gissare och Teknetydare. L. Paulinus Gothus JClaeszon 42 (1611).
5) (†) motsv. PRAKTISERA 7: ränksmidare, intrigmakare, (hemlig) upprorsmakare l. dyl. Ilfundighe Practicanter och Liszmare. L. Paulinus Gothus ThesCat. 131 (1631). Fryxell Ber. 7: 163 (1838; efter handl. fr. 1637).
-LÖN. —
-PLATS. —
-UTBILDNING~020.
Spalt P 1657 band 20, 1954