| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRALLA, v. -ade.
(†) om våg: slå l. studsa (mot klippa l. strand). En vacker Sjö krusade sina böljor och prallade mot klippan. Linnerhielm 1Br. 1: 27 (1787, 1797). Tranér Anakr. 213 (1830, 1833).
-SLAG. [av t. prallschlag] (†) kraftigt slag mot ngt, kraftig stöt, studs. Ett prall- eller skrällslag. Täubel Boktr. 2: 62 (1823).
Spalt P 1667 band 20, 1954