Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PREAMBEL pream4bel, r. l. m. l. f. (Schroderus Comenius 773 (1639) osv.) ((†) n. Linc. E 5 b (1640)); best. -n ((†) -elen (Schroderus Comenius 773 (1639))); pl. -bler; äv. (i bet. a) PREAMBULUM pream4bulum, n.; förr äv. PREAMBULE, r. l. f.
Ordformer
(pre- 1946 osv. pré- 1796 (: préambule). præ- c. 1635 (: Præambel)—1952 (: praeambulum). prä- 1801 (: präambule). -ambel c. 1635—1952 (: Preambel). -ambule 1796—1801. -ambulum 1864—1952)
Etymologi
[jfr t. präambel, eng. preamble, fr. préambule; av mlat. præambulum, n. av lat. præambulus, som går före, till præambulare, gå före, av præ (se PRE-) o. ambulare (se AMBULERA)]
(† utom i a) inledning (till en akt l. bok o. d.); förord; företal. Schroderus Dict. 97 (c. 1635). LittT 1796, s. 495. Ödmann Hågk. 32 (1801; uppl. 1918). — särsk.
a) (fullt br.) mus. i orgel- o. lutmusik under medeltiden o. 1500- o. 1600-talen: (fritt gestaltat) förspel, ngt som spelas l. sjunges ss. inledning; preludium. Schroderus Comenius 773 (1639). Höijer (1864). Brodin (1948).
b) omsvep (se d. o. 4 a). Thet var roligt at höra Dillenius säija efter många præambler och æqvivocationer, thet (osv.). ABäck (1742) hos Linné Bref I. 4: 5.

 

Spalt P 1678 band 20, 1954

Webbansvarig