Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRECEDENS pres1edän4s l. pre1-, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(pre- 1841 osv. præ- 1670—1767. -ence 1670—1868. -ens 1871 osv.)
Etymologi
[jfr d. præcedens (i bet. 1), t. präcedens, n. (i bet. 1), präcedenz, f. (i bet. 2), eng. precedence (i bet. 1 o. 2), fr. précedence (i bet. 2); till lat. præcedens (gen. -entis), p. pr. av præcedere (se PRECEDERA)]
1) (i fackspr., föga br.) = PRECEDENS-FALL. SvRiksd. I. 4: 68 (1932).
2) (numera föga br.) försteg; företräde. Prytz .. anklagadhe .. Flachsenium, för det hans hustru förledne söndagz i lijk processen hadhe sökt præcedencen för hans hustru. ConsAcAboP 3: 410 (1670). Liljecrona RiksdKul. 468 (1841). 2SvUppslB (1952). —
Ssg: (jfr 1) PRECEDENS-FALL. [jfr t. präcedenzfall] föregående likartat (rätts)fall (vartill hänsyn kan tagas l. varpå ngn kan åberopa sig); föregående parallellfall; prejudikat. NF (1889). Ett avslag (på propositionen) var uteslutet, utan precedensfall i hela den tidigare utvecklingen. SvRiksd. I. 3: 260 (1933). —

 

Spalt P 1681 band 20, 1954

Webbansvarig