Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PREDIKAMENT pred1ikamän4t l. pre1-, n.; best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er (VStyckUplKantPhilos. 34 (1798) osv.); förr äv. PREDIKAMENTE, n.?
Ordformer
(prædicament 1736—1839. predikament (-dic-) 1755 osv. predicamente 1746)
Etymologi
[jfr t. prädikament, eng. predicament, fr. prédicament; av senlat. prædicamentum, predikat, egenskap, i pl.: kategorier, till predicare (se PREDICERA)]
1) (†) filos. kategori (se d. o. 2), klass (se d. o. 6). VStyckUplKantPhilos. 34 (1798). Dalin (1855).
2) belägenhet (se d. o. 2), situation (vari ngn befinner sig); numera nästan bl. om brydsam l. obehaglig belägenhet. VRP 8/3 1736. (Guvernören) befann sig i det för en hög ämbetsman mindre avundsvärda predikamentet att till överordnade ha sina politiska motståndare. Klinckowström Minn. 1: 69 (1933).

 

Spalt P 1695 band 20, 1954

Webbansvarig