| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PREKAVERA, v. -ade.
(†)
1) refl.: skydda sig, vara försiktig, gardera sig. Man kan mot dumt folk icke nog præcavera sig. Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 23.
2) (på grund av försiktighet) iakttaga l. följa l. praktisera (ett visst handlingssätt). Detta (dvs. ett visst skrivsätt) præcaverar jag öfver alt. Oelreich 87 (1755).
3) förebygga l. förekomma l. avvända l. avvärja (ngt); laga (att icke osv.). RP 1: 5 (1624). Man borde tillika nödvändigt précavera, att ingen kunskap därom (dvs. om uppbrottet från Borgå) i förtid ankomme till Sveaborg. JMSprengtporten (c. 1780) i MoB 8: 57. Dalin (1871).
4) förbehålla sig (ngt); göra det l. det förbehållet; yrka på (ngt), föreslå (ngt); föreskriva l. bestämma (ngt); i sht i förb. med negativ att-sats. E14R 1561, 1: 142 a. Berättandes och at Hr Bengt præcaverat i brefvet, at sådant icke skulle lända hans persohn til förfång. RARP 9: 200 (1664). 2RARP 2: 3 (1723; i bet.: yrka på). Sahlstedt (1769).
Spalt P 1714 band 20, 1954