| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRESTANDA prästan3da2 l. pre-, äv. 040 (presta`nda Weste), sbst. pl. Anm. Ordet uppfattas äv. ss. sg., varvid det uppträder antingen ss. r. l. f. (Nordforss (1805); jfr NysvSt. 1936, s. 230) l. ss. n. (NordBoktrK 1911, s. 273). Stundom förekommer (den med latinsk böjning överensstämmande) sg.-formen prestandum, n. (Wallquist EcclSaml. 5—8: 266 (1794), Östergren (1935)). I äldre tid användes ordet äv. med latinsk kasusböjning (Nehrman PrCiv. 406 (1751; efter handl. fr. 1698: frikallade från förenämnde præstandis)).
1) vad ngn är skyldig att fullgöra l. iakttaga l. utföra l. erlägga; i sht om förpliktelse(r) som ålagts ngn ss. en form av beskattning o. d. (jfr PRESTERA 2 a) l. om arbete(n) l. prov som fordras av ngn för att han skall komma i åtnjutande av viss rättighet l. befogenhet l. erhålla viss tjänst o. d.; särsk. i uttr. fullgöra (i sht förr äv. prestera) prestanda, fullgöra vad som erfordras. Præstera præstanda. LMil. 4: 1251 (1700). Så snart jag fullgjort prestanda, eller tagit officersexamen, skulle jag blifva föreslagen till underlöjtnant. Adelsköld Dagsv. 1: 295 (1899). Skatt och övriga gården åliggande prestanda. Ymer 1933, s. 205. särsk. jur. om vad den som vill överklaga en myndighets beslut har att fullgöra l. betala, innan hans yrkande kan upptagas till prövning av överordnad myndighet. Schmedeman Just. 1069 (1686). BtRiksdP 1901, I. 1: nr 24, s. 99.
2) om det varmed ngn fullgör prestation som ålagts honom l. om (arbets)prestation som ngn utför; äv. om prestationsförmåga som ngn l. ngt besitter. Bolin Statsl. 2: 58 (1871). Genom .. truppernas utomordentliga anda och prestanda har det hela kunnat hållas gående. DN(A) 1941, nr 109, s. 28. Nya flygplan med allt bättre prestanda. Ahlgren Atomkrig 16 (1946).
Spalt P 1794 band 20, 1954