| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRETIÖS pret1siø4s l. pres1iø4s l. pre1– (pretschö´s Dalin), l. PRECIÖS pres1iø4s l. pre1-, adj. o. sbst.; ss. adj. -are, med adv. -T; ss. sbst. f., best. -en, pl. -er.
I. adj.
1) (numera knappast br.) dyrbar, kostbar, värdefull; förr äv. om angelägenhet: viktig; delikat. Rålamb Resa 27 (1658, 1679). Så wichtigtt högtt och precieust ährende (som konungens giftermål). HSH 7: 166 (1675). Et precieust Guldur. Lenngren (SVS) 2: 452 (1777). Pretiösa arkivalier. FoU 17: 272 (1904).
2) ytterst l. (vanl.) alltför förfinad l. utarbetad, tillgjord, (för)konstlad, affekterad, onaturlig, artificiell, cirklad; äv.: sipp, pryd. Som några vela säja, at .. (Flora) intet varit altför kysk i ungdomen, så är det intet nymäre, at hon på ålderdomen blifvit precieuse. Browallius Holbg 22 (1744). Den Fransyska smakens preciösa grannlagenhet. Lyceum 2: 35 (1811). En pretiös småkonst av bräcklig grace och enastående stilsäkerhet. Strömbom EgyptK 131 (1928). särsk. (litt.-hist.): som tillhör l. har avseende på den riktning inom 1600-talets franska litteratur som hade sitt centrum i tidens litterära salonger o. som i sht kännetecknades av en ofta i förkonstling övergående strävan efter förfining i stil o. smak; äv. i uttr. de pretiösa, pretiöserna. (Markisinnan de Lamberts) salong var en samlingsplats för de preciösa. PedT 1905, s. 4. En preciös dam var .. ett slags hybrid av professor, litteratör och herdinna. Schück AllmLittH 4: 97 (1922).
II. [av fr. précieuse, eg. substantiverad sg. f. av précieux] i sht litt.-hist. sbst., benämning på litterärt intresserade o. värksamma (societets)-damer tillhörande den pretiösa riktningen i 1600-talets franska litteratur; stundom äv. allmännare; jfr I 2 slutet. Molander Rostand Cyr. 8 (1900). GHT 1947, nr 226, s. 3.
Spalt P 1809 band 20, 1954