| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRIMA pri3ma2 (prìmma Dalin; jfr Bellman SkrNS 1: 50 (c. 1770: primar, rimmande med rimmar)), v.1, förr äv. (i bet. I 2) PRIMMA, v., -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (i bet. IV); jfr PRIM, sbst.3
I. [sv. dial. prima, primma, prata strunt, vara tillgjord, bry (ngn), primas, kivas; jfr sv. slangspr. (månsing) prima, läsa samt d. prime, prata strunt, nor. prime, syssla med onyttiga ting, prata strunt, skryta, ljuga, mlt. sik primen, sätta sig själv högt, lt. primen, prata strunt, grubbla m. m.; jfr äv. sv. slangspr. (månsing) primare, d. slangspr. primer o. holl. priemer, med bet.: präst; sannol. ytterst till lat. primus (möjl., åtminstone delvis, närmast bildat till PRIM, sbst.2 1, o. med en urspr. bet.: predika)]
1) (†) förutsäga, förespå. Tiuren wärst ledast, ett grymt Creatur / Primar en ond fodertijd effter sin Natur. Rudbeck Atl. 3: 77 (1698; lat. texten: præsagit). Därs. 78 (lat. texten: prædicerem).
2) (numera knappast br.) prata; prata strunt; pladdra, sladdra; äv.: orera vitt o. brett, skryta, skrävla. Lind (1749). Bacchus ville sin hjelte ge pris; / Hör på huru han rimmar: / Du är, sad’ han, en lagerbärsfis, / Står du här längre och primar. Bellman SkrNS 1: 50 (c. 1770). Nu tycker jag, Mamselle hur grönögd hon skall niga / Och prima om sin gorge (dvs. byst), den tiden hon var Piga, / Hur hon ett glas ej knäckt uppå Victoria. Dens. (BellmS) 6: 166 (1790). Så börjades en gång en hönas dumma prat; / Så länge jag dig (dvs. biet) känt .. (stod hönan där och primma), / Du aldrig annat var än syslolös och lat. Dens. Gell. 37 (1793). Dalin (1855).
3) (†) gäckas, skämta l. dyl. Prima .. (dvs.) gäckas. Spegel (1712). (Sv.) Prima, Geckas .. (lat.) Nugati. Schenberg (1739).
4) [möjl. delvis anslutet till II. — Jfr PRIMIG] (numera bl. i vissa trakter) göra sig till; uppträda tillgjort o. förnämt; kråma sig, brösta sig; stoltsera; yvas o. d.; äv. refl., särsk. i uttr. prima sig över ngt. Widegren (1788). Hvarhelst .. (dygderna) dröjde spörjdes snart en stor välsignelse. Handeln florerade, sällskaperne blefvo muntra (osv.). .. Dygderna primade sig litet häröfver, en vacker afton, då de drucko thé med pepparkakor tillsammans, i den goda staden Jönköping. Bremer Nina 199 (1835). Han blev stående i sin bänk, .. slängde strörepliker och primade på alla vis. Siwertz Fribilj. 50 (1943).
Anm. till I. En dialektal anv. av ordet, med bet.: kiva l. småretas med l. plåga (ngn), förekommer i följande ex.: Vi e tvungna o prima dom på nåt vis. Nilsson HistFärs 129 (1940).
II. [efter fr. primer (möjl. stundom med anslutning till I 4); jfr eng. prime; ytterst till lat. primus] eg.: sitta främst; numera bl. (vard., i sht i vissa trakter): intaga l. ha en framträdande, iögonenfallande plats (ofta med tanke tillika på en hedersam placering l. ett poserande, ”paraderande” uppträdande), trona, ståta; stundom: paradera, lysa; äv. med saksubj. Nordforss (1805). På bordet primade, i solskenet, en stor trädstånka. CFDahlgren 4: 126 (1831). Vi skulle se henne (dvs. Bernadette) prima vid ceremonierna under en tronhimmel och med guldmitra. Lundquist Zola Lourdes 316 (1894). I lilla hörnsoffan .. primade rak och svartklädd (en av de gamla kvinnorna). Lidman HusFrökn. 254 (1918).
III. [jfr eng. prime; eg.: lasta o. d.; av ovisst urspr.; möjl. sekundärt bildat till primegilt l. primage (se PRIMEGELT resp. PRIMAGE)] (†) lägga på fängkrut. Björkman (1889).
IV. [efter t. priemen l. eng. prime; av ovisst urspr.] tekn. med saksubj.: jäsa (se d. o. 2 b). Ramsten 53 (1866). Smith (1917).
Spalt P 1837 band 20, 1954