Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRIMO pri4mω l. -mo, stundom 32, oböjl. adj. o. adv.
Etymologi
[ytterst till lat. primus (se PRIMUS, sbst.1)]
I. [av lat. pro primo] i uttr. pro primo, för det första. Andersson (1845). Lange InteFlMord 83 (1951). — Anm. till I. Tillf. brukas enbart primo med samma bet. som pro primo [jfr lat. primo, först, i början]. Ödman VårD 2: 202 (1883, 1888). Hedberg Blomb. 110 (1953). jfr Dalin (1855).
II. [eg. ablativ av lat. primus (jfr MEDIO)] handel. i början av en viss tidsperiod; vanl. liktydigt med: i början av månaden; särsk. betecknande dels (i fråga om köp) tiden 1—10 i en månad, dels (i fråga om växlar l. handel med värdepapper) den första (helgfria) dagen i månaden; jfr MEDIO, ULTIMO. NF (1889). SvBanklex. (1942).
III. [av it. primo, (den) först(e), av lat. primus]
1) i uttr. primo amoroso, förste älskare. Hellander Teat. 182 (1898).
2) mus. betecknande första stämman l. diskanten. Envallsson (1802). BonnierKL (1926).

 

Spalt P 1846 band 20, 1954

Webbansvarig