Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRISLIG l. PRISELIG, adj.; adv. -A (Dalin Vitt. 4: 1 (c. 1730), Nicander GSann. 115 (1767)), -E (G1R 8: 323 (1533)), -EN (OxBr. 12: 67 (1638)).
(†) som förtjänar att prisas l. berömmas, prisvärd, berömvärd, berömlig; äv. närmande sig l. övergående i bet.: ärofull, ärorik; ss. adv. äv.: med pris l. lovord; jfr PRISAKTIG. Han war och en slick vprictig Christelig Förste then oss bör priiszlige vmtala. G1R 8: 323 (1533). Herren är stoor och myckit prijsligen. Psalt. 145: 3 (öv. 1536). Prijsligha gerningar. 1Mack. 10: 15 (Bib. 1541). Jag för kommande män täljer ditt prisliga värf. Tranér Anakr. 116 (1833). — jfr HÖGST-, HÖGT-PRISLIG.
Spalt P 1893 band 20, 1954