| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRIVATIV pri1vati4v l. priv1-, äv. pri3va~ ti2v l. priv3-, äv. 40~1 (– -i´v Dalin), adj.; adv. -T.
1) (i vetenskapligt fackspr., i sht filos.) som innebär l. betecknar frånvaron l. saknaden av en viss egenskap l. kvalitet; jfr PRIVATION 2 samt NEGATIV, adj. 3. JournLTh. 1811, s. 312. Hartmann betraktar ungdomens, hälsans, frihetens och den trygga bärgningens förmåner såsom något privativt. Rydberg FilosFörel. 2: 74 (1877).
2) (numera knappast br.) filos. om omdöme: negativ (se NEGATIV, adj. 2). Omdömen indelas .. i .. positiva eller affirmativa .. (o.) negativa eller privativa. Ribbing Log. 14 (1879).
3) språkv. upphävande, negerande; som innebär l. anger en innebörd l. betydelse som är motsatt en viss annan innebörd osv.; särsk. om prefix l. partikel. Pettersson HebrGr. 108 (1829). U- och o- såsom nekande eller privatift prefix. Rydqvist SSL 5: 262 (1874). Rosell Prefix. 1: 2 (1942).
4) (†) om lapp (same): som räknades ss. hörande till ett visst land (i motsats till s. k. allmänna lappar, som bl. a. betalade skatt till mer än ett land). Renbeteskomm. 1907, I. 2: 29 (1748).
-PREFIX.
Spalt P 1909 band 20, 1954