Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRODIGALITET, r. l. f.
Etymologi
[jfr t. prodigalität, eng. prodigality, fr. prodigalité; av lat. prodigalitas (gen. -ātis), till ett icke uppvisat lat. prodigalis till prodigus, slösaktig, till prodigere, av prod-, sidoform (förekommande framför vokal) till pro- (se PRO-, prefix1) o. agere, handla, driva (jfr AGERA)]
(†) slösaktighet, slöseri. Luxurie och prodigalitet. RP 9: 529 (1642). Swedberg Schibb. 292 (1716). Ekbohrn (1904).

 

Spalt P 1945 band 20, 1954

Webbansvarig