| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROGRESSION prω1gräʃω4n l. prå1– l. prωg1– l. prog1-, äv. -eʃ- (-gräschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (i fackspr.) om förhållandet att ngt tränger fram l. utbreder sig, framträngande, utbredning. Phosph. 1813, s. 313. Fjällvexters progression åt slättlandet. VetAH 1818, s. 144.
2) (i sht i fackspr.) framåtskridande, fortskridande, utveckling; numera företrädesvis om (fortskridande som innebär) mer l. mindre jämn ökning l. tillväxt l. jämnt tilltagande av ngt; särsk. om beskattningsökning efter en stigande skala för större inkomster l. värden; jfr PROGRESSIV 3 (d). DA 1793, nr 121, s. 1. Den synbara fattigdomen .. och mycket annat ondt har stigit i en förfärande progression. Leijonhufvud Minnesant. 198 (1840). Först i Irland har man .. gjort progressionen till ledande princip för hela straffbehandlingen och utfört den till en progression ej blott i förmåner, utan ock i frihet. Hagströmer Frihetsstr. 31 (1875). Progression i (tomt-)beskattningen. EkonS 2: 642 (1902). Almquist Ärftl. 66 (1912). — särsk.
a) (numera föga br.) mus. melodiskt o. rytmiskt ordnad följd av toner (i ett musikstycke); gång (se d. o. III 6). Miklin Marpurg § 17 (1782). Envallsson (1802). Norlind MusLex. (1916).
b) (numera knappast br.) övergående i bet.: följd (se d. o. 4 c); i fråga om släktskap äv. om fortgång l. följd av led i rakt upp- l. nedstigande linje. Boëthius Sedol. 105 (1782). En Genealogie i allmänhet, kan til oändelighet utvidgas, så väl i Progression som i Extension. Wulf Köppen 2: 269 (1799).
3) [specialanv. av 2] mat. fortskridande följd av tal l. termer mellan vilka ett visst matematiskt förhållande består; serie; särsk. i uttr. aritmetisk, geometrisk, harmonisk progression, aritmetisk osv. serie (se närmare ARITMETISK b, GEOMETRISK 2 a α, HARMONISK 2 b). AJGothus ThesArithm. 110 (1621). Låt termernes antal uti en tiltagande progression vara 12. Palmquist Alg. 1: 97 (1745). Aritmetisk progression. Hedström o. Rendahl Alg. 135 (1915).
(1) -VALL. oftalm. vall som bildas vid kanten av sår i ögats hornhinna. Löwegren Oftalm. 250 (1923).
Spalt P 1995 band 20, 1954