Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROKREATION prω1kreaʃω4n l. prå1-, äv. -atʃ-, l. 0104 (– – -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare anv.) -er.
Ordformer
(förr äv. -cre-)
Etymologi
[jfr t. prokreation, eng. procreation, fr. procréation; av lat. procreatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till procreare, av pro- (se PRO-, prefix1) o. creare (se KREERA)]
(numera bl. ngn gg, i lärt fackspr.) avlande, fortplantning, alstring. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 117 (1834). Prokreationen kändes som oupplösligt förknippad med moder jorden (i Japan o. Kina). IllRelH 530 (1924).
Ssgr (numera bl. ngn gg, i lärt fackspr.): PROKREATIONS-FÄRDIG. färdig att fortplanta sig. Prokreationsfärdig ålder. 3NF 5: 709 (1926). —
-KRAFT. avlings- l. alstringsförmåga. Hammarsköld KonstH 42 (1817).

 

Spalt P 2012 band 20, 1954

Webbansvarig