Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROLONGE (prålǻngsch Ekbohrn (1904)), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-long 1889. -longe 1849—1915. -longen, sg. best. 1842)
Etymologi
[jfr holl., t. o. eng. prolonge; av fr. prolonge, till prolonger (se PROLONGERA)]
(†) mil. tjockt tåg försett med krok o. öglor, använt att förena kanon o. förställare, då en artilleripjäs avbröstad skall förflyttas ett kortare vägstycke; dragtåg. KrigVAT 1842, s. 44. 2NF (1915).
Ssgr (mil.; †): PROLONGE-LINA. Tigerhielm 14 (1867). Björkman (1889). —
-TÅG. jfr -lina. KrigVAT 1849, s. 255. —
-ÖGLA. Spak HbFältartill. 142 (1873). Björkman (1889).

 

Spalt P 2022 band 20, 1954

Webbansvarig