Meny

Hem
Fritextsök
Om
Hjälp
Kontakt

Publicerad 1954

Lämna synpunkter

PROMITTENT, m.||ig.; best. -en.

Etymologi

[jfr t. promittent; av lat. promittens (gen. -entis), p. pr. av promittere (se PROMITTERA)]

(†) person som lovar ngt, löftesgivare. Gustaf II Adolf 549 (1632). Schrevelius CivR 2: 387 (1847). Ekbohrn (1904).

Spalt P 2032 band 20, 1954

Webbansvarig

admin_saob@svenskaakademien.se

lista former moment

Upp

promiskuitet sbst.
promiskuös adj.
promiskuöst ↩
promiss sbst.
promission sbst.
promissorisk adj.
promissoriskt ↩
promittent sbst.
promittera v.
promontorium sbst.
promotion sbst.
promotiv sbst.
promotor sbst.
promotorial sbst.
promotorium sbst.

Ned

promittent

© 2024 Svenska Akademien

Kontakt
Om cookies
In English