| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROMPT prom4pt l. (i mindre vårdat uttal) prom4t (prå´mmt Dalin), adj.; komp. (†) -are (HC11H 11: 4 (1668), 2RA 1: 136 (1720)) l. -er (RP 1: XVII (1626)); n. o. adv. =. Anm. 1:o I predikativ anv. står ordet oböjt till pluralt subj. i Sylvius Mornay 560 (1674). 2:o Ss. adv. användes förr äv. den lat. formen prompte. AOxenstierna Bref 4: 135 (1644). KlädkamRSthm 1756, s. 603.
I. adj.
1) om sak (särsk. handling): som sker omgående l. utan dröjsmål l. punktligt (o. snabbt), snabb, skyndsam, snar, (så gott som) omedelbar; färm; företrädesvis i fråga om en önskvärd l. tillbörlig skyndsamhet l. med tanke på den rätta (l. väntade) tidpunkten för ngt; ofta med bibet. av l. närmande sig bet: som sker i noggrann överensstämmelse med vissa bestämmelser l. med vad man har rätt att l. kan vänta sig o. d., korrekt, riktig, precis. Stiernman Com. 3: 506 (1667). The publique ärendernes promte afgörande uti Grufwerätten. Bergv. 1: 466 (1695). (Landshövdingen) lärer (icke) undandraga sig, at strax meddela en prompt handräkning till execution af Debitorens .. egendom. Därs. 2: 3 (1736). Öppning med orenlighet eller väder gifva i koliken prompt lindring. Lovén Anv. 28 (1838). Regeringen gaf ett prompt svar (på klagomålen). Annerstedt UUH II. 2: 14 (1909). Hon gjorde .. en ny (gynekologisk) undersökning med samma prompta resultat (dvs. hon blev gravid igen). VeckoJ 1949, nr 42, s. 20. — särsk.
a) handel. om betalning: punktlig; omgående, omedelbar; ”kontant”; om leverans o. d.: som fullgöres genast l. omgående l. inom en fastställd kortare tid (i allm. inom en vecka); jfr II 1 a. HSH 31: 31 (1663). De (böra) .. tillhållas, att för de öfver uppburne räntorna en promt och ovägerlig betalning ärlägga. Botin Hem. 1: 245 (i handl. fr. 1749). Promt betalning. HusgKamRSthm 1756—57, s. 545. Tenn noteras för prompt leverans pr. 3 månader i £ pr. long ton. HandInd. 428 (1926). särsk. (†) om lön: som utbetalas punktligt l. (möjl.) kontant. Een honorabel, nödtorftig och prompt löhn. RARP 9: 106 (1664).
b) (numera bl. tillf.) om betjäning: rask o. korrekt. Betjeningen är prompt. Sturzen-Becker 3: 161 (1861).
c) (†) om övergång: tvär. En prompt öfvergång från höger rättsidigt til venster rättsidigt anslag (i galopp). KrigVAH 1830, s. 197.
d) (†) i uttr. prompt process, kort process (se PROCESS, sbst.1 4 e β). FörarbSvLag 1: 280 (1690). Geijer I. 4: 55 (1822).
2) om sak, i utvidgad anv. av 1.
a) [jfr 1 a] (†) i uttr. prompta (prompte) medel, omedelbart tillgängliga (”kontanta”) medel. HC11H 14: 166 (1693). I fall Han intet äger några promte medel, (skall det ordnas så) att Han lembnar Henne till att oppbära sin halfva åhrliga löhn. VDAkt. 1731, nr 665. 2RA 3: 850 (1734).
b) [jfr 1 a] (†) i uttr. det prompta behovet, behovet av omedelbart tillgängliga, kontanta medel. Porthan BrCalonius 246 (1796).
c) [jfr 1 a] handel. om hand els vara: som säljes resp. köpes för prompt leve rans. Prompt kaliforniskt hvete noterades i går cif 27 shilling. SD(L) 1895, nr 325, s. 7. Därs. 1897, nr 478, s. 1.
d) handel., sjöt. om fartyg(slägenhet): som avgår resp. föreligger omedelbart l. omgående l. inom en kort tid. Med prompt skeppslägenhet. Jungberg (1873). NDA(A) 1933, nr 275, s. 13.
3) (utom i a numera bl. tillf.) om person: snabb, punktlig o. d.; äv. med bibet. av l. närmande sig bet.: korrekt. Triewald Konst. 54 (1734). En prompt och punktlig ämbetsman. Levertin Nov. 67 (1899). — särsk.
a) (fullt br.) med avs. på betalning: punktlig. VDAkt. 1707, nr 436. (Han var) en prompt betalare. Hellström Storm 248 (1935).
b) (†) med avs. på ngns skicklighet i ngt: flink, rapp, duktig. (Av) en dugligh Landtmarskalk erfordrades .. (bl. a.) att han skulle vara prompt att recapitulera ens tal. RP 9: 18 (1642). Någon .. som är prompt uthi Latinen och det gambla språket. Schück VittA 3: 178 (i handl. fr. 1669). ConsAcAboP 6: 94 (1686).
c) (†) i anv. utan särskild tanke på önskvärd snabbhet, i uttr. prompt att göra ngt, som är snabb l. har brått med att göra ngt. Bonden i Skåne är så trägen vid sina förfäders sätt, som vår tids ungdom är promt att den förändra. Linné Sk. 172 (1751).
4) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. lat.] (†) (genast) beredd, färdig. Judarna (voro) mächta prompt och benägne til at rebellera emoot the Romare, hwilkes träldom the ingalunda lijda wille. Sylvius Mornay 560 (1674).
II. adv.
1) utan dröjsmål, ofördröjligen, snabbt, skyndsamt, raskt, (så gott som) omedelbart, omgående; färmt; punktligt; företrädesvis i fråga om en önskvärd l. tillbörlig skyndsamhet l. med tanke på den rätta (l. väntade) tidpunkten för ngt; ofta med bibet. av l. närmande sig bet.: i noggrann överensstämmelse med vissa bestämmelser l. med vad man har rätt att l. kan vänta sig o. d., korrekt, riktigt, precis. RP 1: XVII (1626). De befallningar vederbörande Befälhafvare, i . afseenden, som röra tjensten, meddela, (skola) vid ansvar, promt åtlydas. SPF 1823, s. 281. Kypris! gif mig promt lactuca, / Sill och lök. CFDahlgren 1: 107 (1828). Drängen .. uträttade prompt herr of’sérns ordres. Almqvist Går an 102 (1839). Herr Markurell svarade prompt och fermt på alla frågor. Bergman Mark. 138 (1919). Gick det inte prompt som han ville kunde det lätt bli en örfil i hastigheten. Grimberg VärldH 9: 478 (1940). Han .. uttalade sitt varma tack för att jag handlat så prompt i frågan. De Geer Bergsl. 131 (1951). — särsk.
a) handel. i fråga om betalning: punktligt; omgående, omedelbart; kontant; i fråga om leverans o. d.: genast; omgående; punktligt inom en fastställd, jämförelsevis kort tid (i allm. inom en vecka); i utpräglat fackspr. numera ofta motsatt (mindre snabbt än): genast o. omgående. Schück VittA 2: 189 (i handl. fr. 1677). Bör man icke vara omtänkt, at promt betala Rikets skuld? Dalin Arg. 2: 219 (1734, 1754). The begärta fröen får jag nästk. fredag, tå jag promt sänder dem til Amsterdam. ABäck (1742) hos Linné Bref I. 4: 3. De reguliera ångbåtslinierna medgifva, att små ordres på bearbetade trävaror prompt kunna utföras. TT 1893, Allm. nr 50, s. 5. HandHantv. Hand. 3: 40 (1934).
c) (†) i snabbt tempo, hastigt. VDAkt. 1692, nr 317. Prompt kringspridde vi oss i skogarna. Eurén Kotzebue Orth. 3: 46 (1794). Hans penna tyckes ej kunna löpa så fort som hon behöfde, för att lika promt med hans snille utreda alla svårigheter. Leopold 6: 263 (1797).
d) (†) med försvagning av den temporala bet. o. med tanke väsentligen på lokala l. allmänna förhållanden: med detsamma, tvärt, genast. En ung karl med värja och pudradt hufvud kallas ju prompt Sikter. Posten 1769, s. 911. Der borta mot söder har du promt Fortunagatan. Almqvist TreFr. 1: 149 (1842); jfr 2.
2) (ngt vard.) ovillkorligen, nödvändigt(vis), absolut; företrädesvis i förb. med vilja l. skola l. måste (ngn vill l. skall l. måste prompt göra ngt o. d.). Måste du prompt ha boken i dag? Sergeanten .. ville framstamma att det var han, som hade bjudit, och han skulle promt betala. Almqvist Går an 36 (1839). Han ville prompt, jag skulle köra och hämta pastorn. Lagergren Minn. 1: 238 (1922). Vem var det? .. (Svar:) Mauds mor om han prompt ska veta det. Ahlin Jungfr. 257 (1947). — särsk. (mera tillf.) i negerad sats: absolut (icke), under inga förhållanden. Det låter sig promt inte göra. Elkan Hall 378 (1899).
3) (†) i konjunktionell anv.: så snart som, för varje gång som l. dyl. (Nu) företages .. utbättring af uppsittningen (på ridhästen) .. genom en flerfaldigt återtagen upp- och afsittning .. med iakttagande af hästens manande några steg framåt prompt ryttaren placerat sig, och likaledes hvarje gång han afstigit. KrigVAT 1839, s. 287.
Spalt P 2037 band 20, 1954