Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRONOMINAL prω1nωmina4l l. prωn1– l. prå1– l. pron1-, l. -om-, l. 01—, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. pronominal, till senlat. pronominalis, till lat. pronomen (se PRONOMEN). — Jfr PRONOMINELL]
språkv.
1) som hör till l. har avseende på l. har karaktären av l. utgör ett pronomen; äv. om adverb (förr äv. konjunktion): som (i vissa avseenden) har samma funktion som ett pronomen. Weste (1807). Den pronominala upprinnelsen (av partikeln er). Rydqvist SSL 2: 482 (1860). Pronominala platsadverber: dit, hit, der, här. Kræmer EnstafvOrd 69 (1882). Östergren (1935).
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) om verb: reflexiv. Svedelius FrGr. 36 (1814).
Ssgr (i allm. till 1; språkv.): PRONOMINAL-ADJEKTIV. (†) pronomen i adjektivisk funktion. Boivie SvSpr. 18 (1820). Nordvall Modersm. 46 (1863). —
-ADVERB. adverb med samma funktion (i vissa avseenden) som ett pronomen. —
-BÖJNING. Rydqvist SSL 2: 477 (1860). —
-DEKLINATION. (†) ett pronomens kasus- o. numerusböjning. Rydqvist SSL 2: 617 (1860). Därs. 5: 127 (1874). —
-FORM; pl. -er. pronominal form. EHTegnér i 3SAH 6: 430 (1891). —
-KONJUNKTION. (†) underordnande konjunktion. Bjursten SvSpr. 2: 65 (1865). —
-STAM. pronominal ordstam. Rydqvist SSL 5: 147 (1874). —
-SUFFIX. pronominalt suffix. Pettersson HebrGr. 83 (1829). —
(2) -VERB. [jfr fr. verbe pronominal] (†) reflexivt verb. Svedelius FrGr. 37 (1814). —
-ÄNDELSE. Rydqvist SSL 2: 249 (1857).

 

Spalt P 2042 band 20, 1954

Webbansvarig