| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROPAGATION prω1pagaʃω4n l. prå1– l. prωp1– l. prop1-, äv. -atʃ-, äv. 0104 (– – -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en.
(i fackspr.)
1) om fortplantning hos växter, djur o. människor.
a) i fråga om växter; särsk. om vegetativ fortplantning; jfr PROPAGERA 1 a. Agardh Vextsyst. 84 (1858). 3NF 22: 209 (1936).
b) i fråga om djur o. människor; äv. övergående i bet.: förökning av antalet individer av ett visst släkte; befolkningsökning; jfr PROPAGERA 1 b. PH 11: 530 (1778). De flesta insecters propagation är ganska stor tillfölje af den massa ägg, som läggas. Thomson Insect. XIV (1862).
2) utbredning, spridning o. d.; numera bl. med. om förhållandet att ett sjukdomstillstånd utbreder sig i en kropp l. att smitta sprider sig; förr äv. om ljusets l. ljudets fortplantning; jfr PROPAGERA 5. Melanderhjelm Astr. 1: 95 (1795). Ilmoni Sjukd. 1: 120 (1846). Propagation och försämring av en redan befintlig lokal tuberkulos. LbKir. 1: 624 (1920).
3) (numera knappast br.) om utbredning l. spridning av en lära o. d.; jfr PROPAGANDA 3, PROPAGERA 6. L. Paulinus Gothus ThesCat. B 1 a (1631). Gudz helige ordz propagation. RARP 15: 169 (1686). Dalin (1855).
(1) -FÖRMÅGA. (i fackspr.) fortplantningsförmåga. SvLitTidn. 1817, sp. 235. Sernander SkandVeget. 44 (1901). —
(2) -HASTIGHET. (†) fys. (ngts) fortplantningshastighet. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 77 (i fråga om ljudet). —
(1) -LÄRA(N). (†) biol. lära(n) om en inneboende alstringskraft i naturen, varigm livlösa atomer skulle kunna organisera sig o. frambringa levande organismer. Ehrenheim Phys. 1: 162 (1822). —
Spalt P 2047 band 20, 1954