Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROPEDEUTISK prω1pedäv4tisk l. prå1– l. prωp1– l. prop1-, l. -ä͡u4– (pråpedä´vvtissk Dalin), adj.; adv. (mera tillf.) -T.
Ordformer
(-pedeu- (-ev-) 1821 osv. -pädeu- (-ev-) 1811—1815)
Etymologi
[jfr t. propädeutisch, eng. propædeutic, fr. propédeutique; till gr. προπαιδεύειν (jfr nygr. προπαιδευτικός), lära i förväg, av προ– (se PRO-, prefix1) o. παιδεύειν, lära, undervisa. — Jfr PEDAGOG, PEDEUTIK]
(i sht i fackspr.) inledande, förberedande, grundläggande, elementär; numera nästan bl. om undervisning l. kurs o. d. Lyceum 2: 34 (1811). Tegnér (WB) 3: 443 (1821). Visserligen biträdde professorn i praktisk filosofi vid undervisning och examination .. uti de för juridiska studier nödiga propedeutiska ämnena. 3SAH 4: 127 (1889). Propedevtisk kurs i isländska. Asplund Stud. 89 (1912). SFS 1932, s. 4. — särsk. (†) ss. adv., i uttr. ligga propedeutiskt i ngt, ligga ss. grundval i ngt, vara inneboende i ngt. (Läran) om mensklighetens försoning genom en menskoblifven, lidande och döende gudom, ligger .. i aningsfull dunkelhet propädeutiskt i alla hedniska myther. SvLitTidn. 1815, sp. 329.

 

Spalt P 2050 band 20, 1954

Webbansvarig