Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROPOSTA propos4ta l. prω-, r. l. f.; best. -an; pl. (anträffat bl. i bet. I) -er. Anm. I bet. I, där ordet anträffats bl. i pl., är dess sg.-form oviss.
Etymologi
[av it. proposta, eg.: förslag, proposition, till supinstammen i proporre, framlägga, föreslå, av pro- (se PRO-, prefix1) o. porre, lägga, av lat. ponere (se PONERA)]
I. (†) förslag. Gustaf II Adolf 552 (1632).
II. (numera knappast br.) mus. den begynnande stämman i en kanon. Sedan rispostan inträdt, kontrapunkterar propostan deremot. Bauck 1Musikl. 2: 70 (1871). Wegelius Musikl. 2: 37 (1889). Norlind MusLex. (1916).

 

Spalt P 2066 band 20, 1954

Webbansvarig