prosodi | SAOB

Publicerad 1954

PROSODI prω1sωdi4 l. prå1-, l. -so- (prosodi´ (l(äs) pråsodi) Weste; – -di´Dalin), r. l. f.; best. -n l. -en; pl. (i bet. 2) -er. Anm. I ä. tid användes äv. den lat. formen prosodia. Serenius (1734; under prosody). Molander Förespel 11 (1753). Bergklint MSam. 1: 176 (1781).

Ordformer

(-di 1801 osv. -die 1781—1814. -dien, sg. best. 1724 osv.)

Etymologi

[jfr t. prosodie, eng. prosody, fr. prosodie; av lat. prosodia, av gr. προσωδία, sång sjungen till musik, ackompanjemang, stavelseaccent, accenttecken, av πρός, till, o. ᾠδή, sång (se ODE)]

språkv.

1) (lära(n) om l. regler(na) för) ett språks uttal med avseende på kvantitet o. accentuering; numera vanl.: (läran om) ljuds o. stavelsers sonoritet (l. hörbarhet) o. kvantitet (l. längd) o. intensitet (l. tonvikt l. styrka) o. tonalitet (l. tonhöjd); i sht förr äv.: (läran om) stavelsens kvantitetsförhållanden i (i sht antik) vers; förr äv.: regler för versbyggnad, metrik. Runius (SVS) 2: 8 (1724). Prosodien .. uppger reglorna för versbyggnaden. Boivie SvSpr. 377 (1834). I andra klassen .. blef (man) .. temligen hemmastadd i latinska prosodien och retorikan. Svanberg RedLefn. 21 (1882). Inledning till modersmålets prosodi. Noreen (1897; boktitel). Siwertz Förtr. 85 (1945). särsk. (†) i allmännare anv.: ljudlära, uttalslära. Fryxell SvSpr. 1 (1824). Schiller SvSpr. 2 (1855).

2) lärobok i prosodi (i bet. 1). Hof PhilosGr. 120 (1782). Joukahainen 7: 10 (1873).

Avledn. (till 1): PROSODAISK, adj. (†) prosodisk. SvMag. 1766, s. 219. Bergklint MSam. 1: 238 (1781). —

PROSODIK104, r. l. f. [jfr t. prosodik; bildat till prosodi efter mönster av metrik o. d.] språkv. = prosodi 1. Frey 1846, s. 269. Noreen VS 1: 406 (1905). —

PROSODISK040, adj. [jfr t. prosodisch, eng. prosodic, fr. prosodique, senlat. prosodiacus] språkv. adj. till prosodi. 2SAH 1: 262 (1801). Prosodisk ljudlära .., som redogör för fonemernas .. s. k. prosodiska egenskaper (sonoritet, kvantitet, intensitet och tonalitet ..). Noreen VS 1: 406 (1905). särsk.

a) (†) i uttr. prosodiskt tecken, för markerande av kvantitet l. tryckaccent. 3SAH LIX. 3: 330 (1846).

b) (†) pregnant: prosodiskt korrekt. Ett visserligen föga poetiskt, men desto mera prosodiskt lofqväde af Sturleson. Atterbom VittH 200 (1845). —

PROSODIST, m.||ig. [jfr t. o. eng. prosodist] (†) person som är skicklig l. skolad i prosodi; god stilist. Sveriges sanna praktiska prosodister, Kellgren, Wallin och Franzén. SvLitTidn. 1815, sp. 680. Björkman (1889).

Spalt P 2084 band 20, 1954

Webbansvarig