| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROSPERERA pros1pere4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (numera föga br.) ha framgång l. lycka, lyckas; blomstra, frodas; förkovra sig. Schroderus Urs. A 3 b (1626). Lärdom ock vett ock stora embetsmän prospererade (under G. II A:s tid). HSH 8: 22 (c. 1810). Almquist Ärftl. 113 (1912). Hernberg Rättsh. 338 (1922).
2) (†) i fråga om ekonomisk framgång: förtjäna l. vinna (ngt); äv.: draga fördel av (ngt). RP 2: 113 (1631). Tyskland (har) stora penninge summor prospererat, genom de utur Frankrike fördrefne Handtvärkare, som sig där nedsatt. Nordencrantz Arc. 193 (i handl. fr. 1727). Dalin Vitt. 6: 173 (1758). Sahlstedt (1769).
Spalt P 2087 band 20, 1954