Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROVIANTÖR prω1viantö4r l. prωv1-, äv. prå4– l. prov1-, l. -œ4r, äv. 01—, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -eur)
Etymologi
[till PROVIANTERA efter mönster av andra ordpar på -era: -ör, t. ex. ARRANGERA : ARRANGÖR, TRAKTERA : TRAKTÖR]
person som ombesörjer proviantering l. förser ngn l. ngt med proviant, proviantanskaffare. BrefKrigFinl. 177 (1808). Kjellgren SpanOd. 120 (1932).

 

Spalt P 2157 band 20, 1954

Webbansvarig