Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROVOKANT prω1vωkan4t l. prωv1-, äv. prå1– l. prov1-, l. -ok-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -cant)
Etymologi
[jfr t. provokant, eng. provocant; till lat. provocans (gen. -antis), p. pr. av provocare (se PROVOCERA)]
1) (†) person som utmanar ngn, utmanare; jfr PROVOCERA 2. Isogæus Segersk. 807 (c. 1700). Ekbohrn (1904).
2) (numera föga br.) jur. om käranden i en provokatorisk rättegång. Ekbohrn (1904). Kallenberg CivPr. 1: 959 (1924). —

 

Spalt P 2173 band 20, 1954

Webbansvarig