| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRUTT prut4, interj.
1) (tillf.) efterhärmande ljudet av ett valthorn. Nu tar han til Valdthornet. — Prutt, prutt, prutt, prutt. Bellman (BellmS) 1: 92 (c. 1771, 1790).
2) (enst., †) i uttr. prutt och p(t)ro, ptro. Prutt och Pro! håll hästen stilla, / Selpinn sitter illa. Bellman (BellmS) 2: 67 (1773, 1791).
Spalt P 2193 band 20, 1954