Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRÅSA prå3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. PRÅS prå4s, sbst.2, l. PRÅSE prå3se2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(prås 18851899. pråsa 19071952. pråsarna, pl. best. 19001911. pråse 1833)
Etymologi
[jfr d. praas(e), ä. d. praas(e), prose, isl. prosi, nordfris. praas; av ovisst urspr.]
(i sydligaste Sverige, starkt bygdemålsfärgat, om ä. förh.) smalt talgljus av dålig kvalitet; särsk. om sådant ljus stöpt av de sista resterna av den vid en stöpning använda talgen, (talg)dank. Jacobsson StudL 29 (1833; angivet ss. bygdemål). Karna lyser sig bara med en prås. Benedictsson Ber. 162 (1885). (Professorsfrun) stöpte själf pråsorna och därtill tjocka ljus för sin professors studiestake. Bååth-Holmberg Morf. 1: 92 (1910). Järnvägsminn. 12 (1952).

 

Spalt P 2228 band 20, 1954

Webbansvarig