Publicerad 1954 Lämna synpunkter PRÄPPLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (FoU 15: 66 (1902)), -ERSKA (FoU 15: 66 (1902)); jfr PRÄPPEL. Ordformer (äv. preppla) Etymologi [sannol. av ljudhärmande urspr.] (i Finl., vard.) prata, pladdra, sladdra. TPedFinl. 1895, s. 125. Bergroth FinlSv. 346 (1917). Spalt P 2242 band 20, 1954 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
