Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PSALMODI sal1mωdi4, r. l. f.; best. -n l. -en; pl. -er. Anm. Den lat. formen psalmodia användes (i bet. 1) av Franzén Skald. 3: 421 (1829).
Etymologi
[jfr t. psalmodie, eng. psalmody, fr. psalmodie; av senlat. psalmodia, av gr. ψαλμῳδία, sång till stränginstrument, psalmsång, till ψαλμῳδός, (psalm)-sångare, psalmdiktare, av ψαλμός (se PSALM) o. ᾠδή, sång (se ODE)]
1) (numera knappast br.) psalmsång; psalmmelodi. Mot en evig morgon / Hon slumrar in vid psalmodiers ljud. Stagnelius (SVS) 2: 352 (1821). Klockspelens evinnerliga kristalliniska psalmodier. Österling Männ. 80 (1910). särsk. bildl.: psalmton (se d. o. 3); äv. om dikt som i stil l. ton liknar en psalm. (Ett visst poem är) oskyldigt och enkelt, närmande sig till psalmodien. Valerius (1844) i 3SAH LVI. 3: 124. Uff, hvilken bedröflig psalmodi! Atterbom LÖ 2: 333 (1854; om en högtidlig dikt). Bolinder TonSek. 21 (1923).
2) mus. psalmsång l. liturgisk sång efter vissa (ur en högtidlig recitation av kyrkliga texter framvuxna) melodier, mässning, psalmton (se d. o. 1); äv. om vid dylik sång använda melodier. Pfeiffer (1837). Prästerna stannade och läto höra sin psalmodi i gatan. Lindström Deledda OndVäg. 159 (1907). Psalmodien eller recitationen av psalmerna efter vissa språkligt-melodiska lagar. Norlind AMusH 103 (1920). Moberg TonkHVäst. 1: 22 (1935).
Ssgr (till 2): PSALMODI-SÅNG. Norlind AMusH 104 (1920). —
-TON ~tω2n. jfr psalm-ton 1. Norlind SvFolkmusik 22 (1930).
Avledn.: PSALMODIERA, v., -ing. [jfr t. psalmodieren, eng. psalmody, fr. psalmodier]
1) (†) till 1: sjunga en psalm l. psalmer. Pfeiffer (1837). Palmblad Nov. 4: 87 (1851).
2) mus. till 2: sjunga l. framsäga (ngt) efter en viss psalmodi l. psalmton, mässa; äv. intr.; äv. i p. pr. i adjektivisk anv. Envallsson (1802). Med sjungande röst psalmodierade prästen bönerna och de heliga orden. Krusenstjerna Dagdriv. 171 (1923). (Den gregorianska koralstilens) psalmodierande tonfall. RöstRadio 1943, nr 10, s. 24. —
PSALMODISK040, adj. [jfr t. psalmodisch, eng. psalmodic, fr. psalmodique]
1) (†) till 1: som avser sjungande av psalmer; särsk. bildl.; äv.: som avser psalmer l. psalmdiktning. Psalmodisk Litteratur. Wieselgren SvSkL 1: 30 (1833). Allt klockarväsende, allt psalmodiskt var hos honom nu fullkomligen aflagdt. Almqvist Kap. 58 (1838).
2) mus. till 2: som avser l. angår psalmodi; mässande, psalmodierande, entonig. Björkman (1889). Ett psalmodiskt solo. Jeanson (o. Rabe) 1: 13 (1927). —
PSALMODIST, m.||ig. [jfr t. o. eng. psalmodist] (†) till 1: psalmdiktare, psalmförfattare. Lyceum I. 2: 56 (1810). SvLittFT 1833, sp. 660.

 

Spalt P 2300 band 21, 1955

Webbansvarig