Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PSEUDONYM psäv1dωny4m l. -ä͡u1-, l. -do-, stundom säv1– osv. (psävvdåny´m Dalin), adj. o. sbst.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. r. l. m. ((†) n. Bolin Statsl. 1: 183 (1869)), best. -en (ss. n. -et), pl. -er.
Ordformer
(pseudo- 1714 osv. psevdo- 1834—1904. pseydo- 1872)
Etymologi
[jfr t. pseudonym, adj. o. sbst., eng. pseudonym, sbst., pseudonymous, adj., fr. pseudonyme, adj. o. sbst.; av lat. pseudonymus, adj., av gr. ψευδώνυμος, med falskt namn, av ψευδο– (se PSEUDO-) o. ὄνομα, namn (se NAMN). — Jfr ANONYM, HOMONYM, SYNONYM]
I. adj.
1) (föga br.) om person (i sht författare): som framträder under falskt l. fingerat namn l. med en signatur o. d. Gissningar öfver den pseudonyme författarens verkliga namn. SKN 1843, s. 80. Dalin (1855).
2) om sak: som härrör från person som uppträder under falskt l. fingerat namn; särsk. om bok l. skrift: som utgivits under l. åsatts l. bär o. d. ett falskt l. fingerat författarnamn. Pfeiffer (1837). Tvenne pseudonyma pamfletter. Sefström PVetA 1841, s. 28. Spångberg DuktFolk 93 (1930).
3) (†) om namn o. d.: falsk, fingerad. Almqvist AmH 2: 94 (1840).
4) ss. adv.: med l. under falskt l. fingerat namn; särsk. i sådana uttr. som utgiva (ngt) l. utkomma pseudonymt. Bolin Statsl. 1: 184 (1869). Det pseudonymt utgivna Enchiridion Physicæ Restitutæ. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 313. särsk. (†) i sådana uttr. som ange ngt (l. ett namn) pseudonymt, falskeligen ange ngt (l. ett namn) ss. ngts värkliga namn. Almqvist DrJ 7 (1834). Dens. TreFr. 1: 3 (1842).
II. sbst.
1) falskt l. antaget l. fingerat l. uppdiktat namn som en person uppträder under för att icke röja sin identitet; nästan bl. om av författare l. journalist o. d. vid signering av tryckalster använt falskt osv. namn; ”märke”, signatur; äv. i utvidgad anv.: författare som använder visst falskt osv. namn l. visst märke. Insändaren var undertecknad med pseudonymen ”Amaryllis”. Ernst Ahlgren var pseudonym för Victoria Benedictsson. Pseudonymen Orvar Odds diktning. Hammarsköld SvVitt. 1: 127 (1818). Strindberg RödaR 130 (1879; om författare). En egenhet för fru Schwartz är hennes många pseudonymer. Blanche Portr. 22 (1889). SFS 1941, s. 184.
2) av en författare använt fingerat namn på en (i hans värk uppträdande) person med förebild i värkligheten. PedT 1897, s. 91. Namnet Sven Dufva är ingen pseudonym för en direkt ur verkligheten gripen person. HT 1945, s. 228.
3) i sht bibliogr. motsv. I 2: pseudonym skrift l. bok o. d. På några månader .. hafva vankats många anonymer och Pseudonymer(,) suppliquer och remonstrationer (i riksdagen). JGWerwing (1714) i 2Saml. 1: 35. Bygdén AnonymLex. 1: I (1898).
Ssgr: (II 1, 3) PSEUDONYM-FÖRTECKNING. jfr -lexikon. —
(II 1, 3) -LEXIKON. lexikon vari pseudonyma skrifter upptagas med upplysningar om deras värkliga författare. Svenskt Anonym- och Pseudonymlexikon. Bygdén (1898; boktitel).
Avledn.: PSEUDONYMITET10104, r. l. f. [jfr t. pseudonymität, eng. pseudonymity] till I 1, 2: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara pseudonym; användande(t) av l. uppträdande(t) under en pseudonym. Författaren ville icke överge sin pseudonymitet. SvLittFT 1834, sp. 418.

 

Spalt P 2306 band 21, 1955

Webbansvarig