Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUERIL pɯ1eri4l, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. pueril, eng. puerile, fr. puéril; av lat. puerilis, avledn. av puer, barn, gosse, i avljudsförh. till gr. παῖς, barn]
1) (†) i uttr. pueril information, undervisning av barn. Jag som fulla 15 åhr .. most genom pueril information förtiena hwad til mitt uppehälle nödigt waret. VDAkt. 1709, nr 299. ÅbSvUndH 68—69: 337 (1710).
2) (vanl. med klandrande innebörd) utmärkande l. karakteristisk för ett barn l. en gosse, barnslig, naiv; äv. allmännare: (barnsligt) enfaldig. Swedberg Schibb. 293 (1716). De puerila förhoppningarne om samtidens pris och ett namn hos efterverlden. Hwasser VSkr. 1: 20 (1852). Det ligger i allt allvaret något komiskt puerilt över fascismen. Fogelqvist SöderkRom 206 (1924). Det är .. bra puerilt av en vuxen karl att slösa tid och möda på dylik strunt (dvs. en maskeradbal). Bergman Kerrm. 90 (1927).
Avledn.: PUERILITET10104, r. l. f. [jfr t. puerilität, eng. puerility, fr. puérilité, lat. puerilitas (gen. -ātis)] (vanl. klandrande) till 2: barnslighet, naivitet; äv. allmännare: (barnslig) enfald, stupiditet; äv. konkret(are), om yttrande l. handling o. d. som tyder l. anses tyda på barnslighet l. enfald o. d. Skjöldebrand Sublim. 141 (1792). De pueriliteter och absurditeter som funnos i hans disputation. Annerstedt UUH II. 2: 176 (1909).

 

Spalt P 2344 band 21, 1955

Webbansvarig