| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUH pɯ4 l. pu4 (långt), l. puh4 l. pu4 (kort), l. pɯ4h l. pɯ4 (kort), interj.2
återgivande det ljud som uppstår, då man blåser ut luft med munnen. Puhh! nu är ljuset utblåst. Almqvist DrJ 162 (1834). Han hänger hufvudet — han suckar — puh! Dahlgren Moreto 3 (1873). Hammarstedt SvForntro 42 (1920). — särsk.
a) ss. uttryck för ringaktning l. förakt o. d.: äsch. Benedictsson Peng. 104 (1885). Krusenstjerna Fatt. 3: 482 (1937).
b) ss. uttryck för trötthet l. obehag l. för att man är plågad av värme o. d. Nyblom Bild. 202 (1864). Nordensvan Lek 27 (1887). Puh, vad varm jag är. Starfelt Blindb. 15 (1951).
Spalt P 2354 band 21, 1955