Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUKA pɯ3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sannol. samma ord som sv. dial. puka, skrapa samman jord kring rötterna på kål l. potatis o. d.; jfr d. puge, samla, skrapa ihop, mlt. puken, plocka, skrapa (i lt. äv.: med möda åstadkomma ngt), eng. pook, lägga i hög; sannol. besläktat med nor. dial. pauka, slita o. släpa, stampa, poka, arbeta ivrigt o. ihållande men med små tag. — Jfr PUK, sbst.2, PUKA, sbst.2, PÅK]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slita o. släpa. Gå här och puka som en bonde i alla sina dar! Nej, det lockade inte. Larsson i By StugFolk 63 (1930).

 

Spalt P 2357 band 21, 1955

Webbansvarig