Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PULS pul4s, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. o. sv. dial. puls; jfr d., mlt. o. lt. puls, mnl. o. holl. pols, mht. phulse, alla i bet. 1 (i holl. äv. om andra redskap av liknande utseende); sannol. till PULSA, v.2]
1) fisk. (i ena ändan vanl. med en träklump l. träskiva l. plåttratt l. dyl. försedd) stång varmed man vid fiske plaskar i vattnet för att skrämma fisken mot not l. nät; jfr FORK, sbst.2 Linc. Tttt 5 a (1640). När noten närmar sig, tar man till pulsen för att hindra fisken att smita ut under båten. TurÅ 1932, s. 246. jfr FISK-PULS.
2) (förr) redskap (bestående av en stång som i ena ändan var försedd med en på flera ställen genomborrad kloss) varmed man vid papperstillvärkning rörde om i kypen för att massan skulle bli homogen o. lagom tjock. Ambrosiani DokumPprsbr. 379 (1923).
3) bärgv. om den nedersta (något uppluddade) delen av en pulskäpp; jfr BORR-LUTA. Holmkvist BergslGruvspr. 54 (1941).
4) (†) pumpkolv. Metall pumpor med Pulsar äfwen af Metall. BokvGP 17 (1720). Swedenborg RebNat. 1: 300 (1720).
Ssgr (i allm. till 1; jfr ssgrna under pulsa, v.2): PULS-FISKE. fisk. fiske med puls. LAHT 1886, s. 29. —
(3) -KÄPP. bärgv. för upphämtning av borrslam ur borrhål avsett redskap bestående av en i nedre ändan något uppluddad käpp, borrkäpp. BlBergshV 1: 116 (1868). —
-SKAFT. fisk. Oljelund Saltstänk 33 (1923).

 

Spalt P 2371 band 21, 1955

Webbansvarig