Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PULTRON pultrω4n, förr äv. POLTRON, m.||ig.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
person som lätt låter skrämma sig av hot l. fara, feg stackare, kräk, kujon, ”hare”, ”krake”, ”kruka”, ”mes”; förr äv. allmännare, ss. nedsättande personbenämning: skurk, kanalje. Ekeblad Bref 1: 281 (1653). The ryckte mig af vagnen bort, / Ursinnige Pultroner, / Och refvo til sig alt hvad som / På papper var upskrifvit. Odel Sincl. 45 (1739). Man behöfver ej vara en pultron för att nattetid på en kyrkogård finna sig underlig till mods. Blanche Tafl. 13 (1845). Alving France Gåsf. 121 (1928). — jfr ERTS-, ÄRKE-PULTRON. — särsk.
a) (†) skämts., om hare. Nu rullar Echo efter smällen / Och låfvar stekt pultron till qvällen. Wadman Saml. 1: 162 (1830).
b) [jfr motsv. anv. i fr. o. it.] (numera bl. mera tillf.) i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. vara pultron, vara feg l. rädd, bli pultron, bli rädd; förr äv. i uttr. vara pultron för ngn, vara rädd för ngn, vara pultron som en hare, vara rädd som en hare. Man fann på hans (dvs. en sjubbs) kuse, och för hvilken han var pultron, det var svinborst, som han omöjeligen tåla kunde. VetAH 1747, s. 285. Kellgren (SVS) 5: 212 (1789: blifvit Poltron). Gyllensköld .. är .. falsk, inconsequent och Poltron som en hare. MinnSvNH Bih. 2: 58 (1808). Personne SvTeat. 2: 140 (1914).
PULTRONERI, se d. o. —
PULTRONISK, adj. (†) som utmärker en pultron, ynklig, svag. Godt samvete har godt mod: otrogna händer ha gärna Poltroniska krafter. Dalin Vitt. 5: 312 (c. 1753).
Spalt P 2377 band 21, 1955