Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUNER pɯ4ner l. PUNIER pɯ4nier, sbst.1, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(poener 1635—1846. puner 1805 osv. punier 1846 osv.)
Etymologi
[jfr t. punier; efter lat. pænus, punus, besläktat med gr. φοῖνιξ (jfr FENIX); jfr FENICIER]
hist. kartager. The Poener föllo vthur Africa in vthi Italien. Schroderus Os. 2: 531 (1635). Grimberg VärldH 3: 495 (1928).
Avledn.: PUNISK, adj. [jfr t. punisch; efter lat. punicus] hist. kartagisk. De puniska krigen, benämning på tre krig mellan romarna o. kartagerna. Punisk trohet [efter lat. punica fides], trolöshet. Bliberg Acerra 436 (1737). Mot den romerska statsbyggnadens fasthet kom t. o. m. all punisk slughet till korta. Grimberg VärldH 3: 497 (1928).
Avledn.: puniska, r. l. f. språkv. det språk (den dialekt av det feniciska språket) som talades av kartagerna. Björnståhl Resa 1: 466 (1773). Zetterstéen SemSpr. 116 (1914).

 

Spalt P 2409 band 21, 1955

Webbansvarig