| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUNKTÖR puŋktö4r, vard. äv. puŋt-, l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
person som i vissa, i Sverige numera knappast brukliga hasardspel spelar mot bankören; person som på detta sätt brukar deltaga i hasardspel; spelare. HH 24: 225 (1715). Tacka vil jag spel med Tärning och med Kort. / Må Banquer läggas opp! må ej Punctörer tryta! Lidner (SVS) 2: 54 (c. 1785). Cronholm Bref 108 (1865).
Spalt P 2431 band 21, 1955