Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PURIN pɯri4n l. pu-, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. purin, eng. purine, fr. purin; konstruerad benämning; beträffande de i ordet ingående elementen föreligga olika uppgifter; bl. a. ha ss. sådana angivits lat. purus, ren (jfr PUR), pus (gen. puris), var (jfr PURULENT), nylat. uricus, som hör till l. har samband med urinsyror, o. URIN]
med. o. kem. ett (syntetiskt framställt, i naturen icke fritt förekommande) färglöst kristalliniskt ämne som utgör stamsubstansen till en rad ämnen som äro besläktade med urinsyran. 2NF (1915). Smith OrgKemi 276 (1938).
Ssgr (med. o. kem.): PURIN-BAS, r. l. m. [jfr t. purin-base] jfr bas, sbst.1 4 b. 2NF (1915). —
-BILDANDE, p. adj. varav purin bildas. Purinbildande ämnen. Bolin VFöda 219 (1933). —
-DERIVAT. 2NF 22: 615 (1915). —
-FATTIG. [jfr t. purinarm] fattig på purin(ämnen). 2NF 19: 1096 (1913). —
-FRI. som saknar purin(ämnen). Ljungdahl ÄmnSj. 101 (1930). —
-GRUPP. [jfr eng. purine group] grupp av ämnen som utgöra derivat av purin. Euler Växtk. 1: 195 (1907). —
-HALTIG. Purinhaltiga drycker. Bolin OrgKem. 193 (1925). —
-KROPP. [jfr t. purinkörper] purinämne. Hygiea 1903, 1: 285. —
-RIK. [jfr t. purinreich] rik på purin(ämnen). En purinrik måltid. Ljungdahl ÄmnSj. 104 (1930). —
-ÄMNE. ämne som utgör derivat av purin. 2NF (1915).

 

Spalt P 2451 band 21, 1955

Webbansvarig