Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUTSA, v.1, l. PUSSA, v.4, -ade.
Ordformer
(puss- (-sz-) c. 1635—1755. puts- (-tz-) 1609—1764)
Etymologi
[jfr d. pudse; av lt. putzen, till putz (se PUTS, sbst.2). — Jfr PUTSERI, sbst.2]
(†) spela (ngn) ett spratt, lura, narra; överlista; stundom svårt att skilja från PUTSA, v.4 l. v.5 Asteropherus 19 (1609). När (Turenne) .. en gång hade putzat Tyskarne, wijd Brisaksbelägrings undsättning .. skref (osv.). Columbus MålRoo 68 (c. 1678). (Affärerna i Ångermanland bedrivas på ett sådant sätt) att jag intet kan se, (vilken) putsar den andre. Linné Skr. 5: 191 (1732). Vi skola putsa dig, falska, tjufaktiga haf. Trolle Duvall 1: 16 (1875). — särsk. [jfr motsv. uttr. i d.] i uttr. putsa ngt för ngn, gm (krigs)list l. dyl. erövra ngt från ngn, lura ngt av ngn, ”snyta” ngn på ngt; jfr PUTSA, v.4 800 man har hans majestät (vid belägringen av Danzig) artigt pussat för dem. Ekeblad Bref 2: 9 (1656).
Särsk. förb. (†): PUTSA AV. [jfr holl. afpoetsen] lura av (ngn ngt), ”snyta” (ngn) på (ngt). Eneman Resa 1: 37 (1711). —
PUTSA IFRÅN. lura ifrån (ngn ngt). VDAkt. 1731, nr 611. Boding Molière Mick. 40 (1741).

 

Spalt P 2499 band 21, 1955

Webbansvarig