Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUTTEFNASK put1efnas4k l. PUTTIFNASK put1i-, m.; best. -en; pl. -ar; o. PUTTEFNASKER l. PUTTIFNASKER -fnas4ker, m.; best. -fnaskern; pl. -fnaskar, stundom -fnaskrar (Östergren (1935)).
Ordformer
(putte- 1851 osv. putti- (puti-) 1785 osv. pytte- c. 1875. -fnask 1785 osv. -fnasker 1795 osv.)
Etymologi
[sv. dial. puttifnasker (Hof DialVg. 228 (1772)); av PUTTE, sbst.1, o. FNASKER]
(vard.) liten pojke l. pys, pojkvasker; pojke l. vuxen man som är liten till växten; ofta skämts. (o. smeksamt) l. (i sht om l. till vuxen person) nedsättande. Pilgren FigBröll. 36 (1785). Det mins jag sedan jag sjelf var en puttefnask, att barn tycka om litet nojs och språng. Topelius Vint. I. 2: 56 (1867, 1880). Ni lilla onosliga puttefnask till telegrafist. Janson CostaN 2: 13 (1910). Goddag, din puttefnasker. Lagerkvist Gäst 36 (1925).
Ssgr (vard.): PUTTEFNASK- l. PUTTEFNASKER-FOLK. (-fnasker-) (tillf.) folk av puttefnaskar. Spong Kungsb. 33 (1928). —
-TRÄD. (-fnask-) småvuxet träd. Frölich Lewis Babb. 197 (1923).

 

Spalt P 2512 band 21, 1955

Webbansvarig