Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUTTLA l. POTTLA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Ordformer
(pattl- c. 1670 (se utfört språkprov nedan under 1). pottl- 1749. puttl- (putl-) 16431782)
Etymologi
[jfr sv. dial. puttla, pottla; ljudhärmande; jfr PUTT, interj., PUTTRA]
(†)
1) om person: muttra, murra, smågräla, pladdra l. dyl.; jfr PUTTRA 1. (Hustrun) Putlar oc ramlar (dvs. pratar l. dyl.) i säng, så länge som halsen han orkar. BrölBesw. 303 (c. 1670; hskr. C: Pattlar och skramlar). Lind (1749).
2) om sak; = PUTTRA 2. Ded haff(ve)r nu I månge åhr således Putlat I grythan, och I dette förledne åhr så vijdt sudedt öf(ve)r, at ded nu ähr kommet till resolution aff Krijg emellan oss och Dannemark. AOxenstierna Bref 4: 103 (1643). Hiärne 2Anl. 22 (1702). Möller 1: 418 (1782).

 

Spalt P 2514 band 21, 1955

Webbansvarig